Another climbing gym will open in Stockholm January 2010. Meet the founders!
(written in Swedish)

Granne med Konstfack – och med Karbin. 16 meter i tak och 1500 kvadratmeter golvyta i det som varit telefonjätten Ericssons höglager. 200 meter till tunnelbanan. Nya friformsväggar med någon form av sprickklättring utlovad. Inga biltullar för den som tar Essingeleden och gott om parkering. 


  
Rickard Söderström, Veronika Sikström och Niklas Persson öppnade Klättercentret i Solna i december 2003.
- Vi tränade allihop på Karbin då. Det var mycket folk. Det kändes som att det skulle behövas ett nytt ställe. Det kändes som att det fanns saker man borde kunna göra annorlunda, säger Rickard. Han har en tes:
 
- En klätterhall bör vara gjord och drivas utifrån hur kunderna ser ut. Vi har byggt för kunderna, inte för oss själva.

Klättercentret i Hagalund i Solna började i liten skala med några få väggar, banklån, borgen och lite stöd från statliga Almi. 
 


För två år sedan kontaktades Rickard och de andra av företagaren Clas Ebler. Då gick Klättercentret visserligen fortfarande back men Clas såg att företaget hade bra förutsättningar och tyckte att det var dags att ta nästa steg.
 
Klättercentret fördubblade omsättningen. Inomhusklättringen växte över hela Stockholm – bara en tiondel av ökningen berodde på att grannen Salveo stängde enligt grundarnas egen bedömning.

I april i år redovisade företaget en bra vinst trots stora avskrivningar – investeringstakten är högre än hos konkurrenterna.

Söderortsgymen Karbin och Klätterverket är också lönsamma, men växer inte lika fort.
 
Clas fick köpa in sig som en fjärde delägare. Hans pengar, vinsten och utvecklingen i Solna och en analys av marknaden övertygade banken om att våga låna ut mer pengar.
 
- Nu blir det på ett helt annat sätt - en färdig anläggning dag ett, säger Rickard.
 
Han tänker inte nöja sig med Telefonplan.
 
- Det finns ett antal städer i Sverige som är på listan. 
 


- Nej, något tak för hur mycket det går att växa ser jag inte. Klättringen tilltalar en bred målgrupp. Fortfarande är klättringen liten i Stockholm om man jämför med andra länder.
 
Rickard och de andra reste runt i Europa för att lära sig hur andra gör och för att jämföra klätterväggar från olika tillverkare. Ändå föll valet på samma leverantörer som i Solna.

Bulgariska Walltopia genom österrikaren Hans-Jörg Finsterer och franska Entre-Prises genom Kelly Palmquist i Uppsala - samma personer som hjälpte Solnakonkurrenten Salveo Gym. Kelly har byggt det mesta hos Klättercentret i Solna också.
 
- Egentligen finns det bara de här två företagen som har tillräcklig kapacitet att göra så här stora projekt, säger Rickard.
 
Den 10 augusti bloggade Robin, en av medarbetarna i Solna, om planerna. Skisser från väggtillverkarna visar futuristiskt böljande plasttorn, som buken på en androidgiraff.
 
- För ett par miljoner kronor får du en mycket bra klättervägg, säger Kelly Palmquist.
 
För att locka nya klättrare är det viktigt med en vägg som ser cool och inbjudande ut. Då duger det inte med plywood. Nu är det glasfiber och friform som gäller.
 
- I Frankrike är trä fortfarande vanligt, men i USA är 80 procent av alla väggar som byggs nu friform. Det här är en trend som Sverige inte fått känna av ännu.

- Det räcker inte längre att bara ha träväggar, men träväggarna kommer inte att försvinna så länge det finns människor som vill bli bättre fort. Dessutom är det ju dyrare med plast.

- Trä har allt du behöver för att träna och tävla, men det är bara 20 procent av alla som kommer till ett klättergym som är ute efter det. Om du ger resten vad de vill ha så får du 80 procent av intäkterna från plastväggar.
 
Än så länge finns det inga väggar alls. Lokalen är helt urblåst. Taket känns försvinnande högt. I själva verket är det inte högre än hos de andra. Salveo Gym hade 26 meter i Vreten.
 
Fastighetsägaren Vasakronan ska fylla tomrummet med reception och omklädningsrum. Tanken är att klättringen ska locka kunder till Vasakronans konferensanläggning. Rickard ser förväntansfull ut när han blickar ut över det dammiga golvet.
 
- Det enda som inte var bra med den här lokalen är att det är nära Karbin. Det hade varit roligare om det varit nordost om stan istället, säger han.
 


Jörgen på Karbin en kilometer bort på andra sidan E4 är inne på samma spår.
 
- Det är bra för klättringens utveckling, men det är lite nära inpå. Det skulle suttit bra med ett ställe nordost om stan.
 
Jörgen Stormgaard grundade Karbin tillsammans med Per ”Jakob” Jakobsson och Pete Wilson 1998. Karbin har haft bra kontakt med Klättercentret – men hade ingen aning om att de skulle bli grannar. Hemlighetsmakeriet kändes ovant.
 
- Till slut ringde Rickard i alla fall, säger Jörgen lite besvärat. Han ser gärna fler konkurrenter i Stockholm, men kanske inte kring samma tunnelbanestation. 
 
- Första tanken var ”det var fan, det är ju precis nästgårds”.
 
- Samtidigt är det spännande. Det är alltid så när man får en konkurrent på halsen. Man undrar hur det blir helt enkelt, säger Jörgen.
 
Var det därför ni renoverade omklädningsrummen?
- Nej, det skulle blivit gjort ändå redan för flera somrar sedan. Nu har vi flera planer på gång.



- De är som alltid väldigt positiva, säger Rickard på Klättercentret.
 
- De är trygga i att de har en stark patriotisk kundkrets med många stammisar som jag tror kommer att fortsätta vara trogna Karbin. 
 


- Vi tror initialt att det kommer att påverka både dem och oss. Vi får en långsammare kundtillströmning och de kommer att tappa besökare. På sikt kommer det vara bra för klättringen i stort. Vi kommer att skapa nya kunder. Det kommer inte vara någon som står utan kunder.

 

Text och foto David Hässler