A local passed us practically running up the first pitches. Accordingt to him, more Swedes than Norwegians repeat the south pillar of Mongejura, opposing the Troll Wall in Romsdal. That was certainly the case today, anyway.

[Translation below]

Romsdalen den 6 juni 2008: Blev i princip omsprungen av en norrman på hyllorna några replängder upp på turen…han konstaterade kort att det nästan är fler svenskar på turen än norrmän…idag var det i alla fall så, med 3 replag från Sverige och 1 pers från Norge….på Sveriges nationaldag i Norge!!

Vi startade tidigt då vädret nästan var för bra!!! Ett tag funderade vi på om det t.o.m kunde vara fööör varmt för att klättra. Vi konstaterade till slut att vi inte kunde komma hem och säja att vi inte gjort turen p.g.a för fint väder!!

När solen sen väl kom runt hörnet hade vi ändå kommit några replängder upp och det var inte så farligt varmt.

Klättringen flöt på och vi avverkade replängd efter replängd. Fin klättring emellanåt, riktigt fin t.o.m, (jag kommer ihåg en repa som överraskade, nån 5:a på slutet) ...däremellan hyllor och annat...

Vår plan var att ta det lugnt, njuta av att vara i bergen, ha kul och med den väderprognosen som var, kunde vi även unna oss att sova några timmar på någon hylla högre upp. Hillevi är känd, i våra kretsar, för att inte ha några problem att sova var och hur som helst, medan jag är lite kinkigare.

Som tur var hade jag sovit rätt dåligt de sista nätterna så den här natten, med hjälm på huvudet och sten som huvudkudde, sov jag som en prinsessa. I alla fall några timmar, innan jag började frysa...

Vi hade inte så mycket bivackgrejer med oss, typ en varm jacka, torra strumpor, mössa och vantar.

Klockan 04.20 satt första säkringen igen. Klockan 10 nåt, stod vi på toppen av Mongejura. Vi skramlade oss hela vägen upp, bergsbestigare som man är vill man ju till topps!!. Där satt vi ett tag och njöt av utsikten och bedriften att vi hade klarat att klättra 26 repor (vi delade av några).

Nu var det bara nedstigningen kvar. Hujja!!!

Varmt och långt var det… eller rättare sagt jävligt varmt och långt – det var säkert 40-50 grader emellanåt i björkskogen, där solen  låg på och ingen vind hittade till.

Halvvägs skulle det komma en överraskning, hade Anna berättat om. ( Hon och Anders var sedan länge redan nere) Mycket riktigt stigen gick rakt genom ett litet vattenfall och vi fick oss en ofrivillig dusch men just denna dag var det helt OK…Tror att Hill hade nån annan ide om vad överraskning kunde var?

Väl nere, kändes som det tog en evighet, mötte Anna oss med kallt vatten och mackor som smakade gudomligt. En dusch, lite mat och sen packade vi ihop och började resan hemåt mot Stockholm.

En märklig känsla infann sig efter några dagar hemma i Stockholm – det var som allt var en dröm. Vi hade planerat att åka upp till Romsdalen just denna helg innan jul. Att sen allt bara flyter med resa – väder – klättring e.t.c hör inte direkt till vanligheterna. I alla fall inte med väder i Norge… Tur att det finns bildbevis…!!!



Romsdal, Norway, June 6, 2008: Sweden's national day. The rock season has been open since May 17, the national day of Norway.

We started off early since the weather turned out almost too good! For a while we wondered whether it could even be tooo hot to climb. Finally, we considered it impossible to bail with the excuse of the weather in Romsdal being to good.

As the sun hit the route, we were already way up the wall and the heat was not a problem.

We found a nice flow climbing, covering pitch after pitch. Good quality rock, even excellent on occasion (I especially recall a grade five something in the upper parts of the route) ...ledges and other features interspersed...

Our masterplan was to relax, enjoy the mountains, have fun and, given the weather outlook, indulge in a few hours of sleep on some of the upper ledges.

Hillevi's able to crash in any circumstances, whereas I am somewhat harder to please.

Luckily, my last couple of nights were pretty bad. This time, still in my helmet and with a rock for a pillow, I slept like a marmot.

For a few hours that is, until I got cold...

We did not bring much bivvy gear, just an insulated jacket, extra socks, a beanie or a balaclava and mittens.

Next day, we placed the first piece of pro at 4:20 AM. We topped out and reached the peak of Mongejura about 10 AM, scrambling on as the climbing ended. After all, as a mountaineer you go for the summit!

We lingered for a while, enjoying the view, contemplating our 26-pitch endeavour (some of them split into more).

Now only the descent remained. Ouch!

Hot and far. Damn hot and far, that is - 40 to 50 degrees Celsius at times in the mountain birch bush, sheltered from the cooling wind, the sun broiling.

Anna told us a surprise waited half way down. (She was already home safe by the car down below together with Anders.) Consequently, the trail passed right through a tiny waterfall giving us an unexpected, still eagerly awaited shower.

I guess Hillevi's expectation of what a surprise is somewhat differed?

Finally back by the car, after what sure felt like an eternity, Anna presented us with cool water and divine sandwiches. Another shower, some more food, stashing the car and we were off.

Back in Stockholm the whole trip seemed a bit unreal -- such a strange feeling. We planned this weekend already in December, almost half a year before.

Such a flow in every aspect - travel, weather, climbing - is extraordniary for Norway. Luckily, there is photage to prove it!