www.rock-ice.com

Rjukan Ice Festival

Tuesday, March 20, 2007

A trip report from Rjukan during the ice festival of 2007 by Linda Börjesson.

Comments and Swedish text below.

The V-shaped narrow valley lies ahead, dwelling the little town of Rjukan with the 1888 meter Gaustatoppen behind in the south. The power plant Vemork in Rjukan caught the interest of the Germans during World War Two. A minor production of heavy water, used as fertilizer, was thought to be expanded for the purpose of building nuclear weapons. British and Norwegian soldiers resisted, at the cost of several lives.

We’re planning tomorrow’s climb at the hostel dinner table. We will split the six of us into three parties. It’s an early evening, to ensure a great first day on ice.

After breakfast, one team stays in Rjukan center. Team two begin the tedious approach to the Mael area, 10 km south of town. The third team set off to a gorge 35 km north-east of Rjukan.

Snow has fallen all night. The topo roadmap convinces us to keep driving on the dirt road. It has almost disappeared in the snow. We park where the road ends, after a bumby ride in our old Toyota. The supposed 20 minute approach takes us a mere hour in chest deep snow. With a full backpack, we are only able to move slowly. We rapell from a large pine tree into the 150 meter deep gorge. I am concerned about the huge icicles, threatening above me as I rapell.

Arriving safely on a snow ledge, we discover the ice fall that we intend to climb a full pitch away. A complicated traverse takes us there. We have spent three hours since we left the car, but are finally ready to climb.

I belay my companion John “Spookey” Williams. After quite some time in the sharp end I hear some yelling. The message is lost between the walls of the gorge. Seconds later, dinner plates of ice plumit towards me. One hits my helmet. The world starts to spin. Another one hits my knee, causing immense pain.

It’s a relief to start following from the 30x30 centimeter snow ledge where I spent my time trotting about to keep my feet from freezing. My left hand is out of order after one third of the pitch. A persistent pain spreads from the fingertips towards the elbow. The cause isn't the screaming barfies, but a surgery not five weeks ago due to a joint wear injury. And I didn’t expect it to be a problem today!

I hear Spookey’s voice as I finish the pitch in the last daylight: “Welcome up! Time to eat.”

Blueberry soup and a frozen cheese sandwich never tasted better. Back in the by now over snowed car we quickly stow all our gear, but need another 20 minutes before a loud snap indicated that the chassi comes loose of the icy ground.

Pasta and bacon toghether all six of us puts an end to a great day. Everyone is keen on telling about their climb. There are energetic discussions on what’s next, browsing the topo.

My hand turns into a not very promising shade of blue during the night. Me and the only Norwegian guy among us decide to spend the following day in the festival area at Krokan. We climb all day with Danes, Norwegians, Brits and others. A speed contest is arranged at noon. Ice and tools spatters about.

We finish the day in the public spa. There is an outdoor jacuzzi. Quite a treat in the heavy snowfall. At night, Robert Caspersen talks about his Antartctic expedition, showing us photos from the first ascent of Ulvetanna.

It’s time to go back home. Some of us finish the trip by climbing the Brofossen ice fall, by the bridge to the Vemork power plant. The rest of us pay another visit to Krokan, already deserted by festival sponsors and equipment exhibitors. In the afternoon we slowly head south, leaving Rjukan for this time.

Den V-formade avlånga dalen ligger framför oss och i dess botten sträcker den lilla staden Rjukan ut sig. Det vackra fjället Gaustatoppen tornar upp de 1888 metrarna i söder.

Rjukan var under Andra världskriget intressant för tyskarna på grund av kraftstationen Vemork som först hade en mindre produktion av tungt vatten som användes till gödsel för bönderna. Tyskarna såg sin chans att öka produktionen för att utveckla kärnvapen. Norrmän och engelsmän förhindrade detta. Många fick sätta livet till.

Vi sitter i vandrarhemmets matsal på kvällen och äter å diskuterar hur vi skall lägga upp morgondagen. Vår plan blir att dela upp oss sex klättrare i tre replag. Vi går och lägger oss tidigt för alla vill vara i god form till första klätterdagen.

Efter havregrötsfrukosten ger sig de tre lagen av till olika forsar runt om i Rjukan. Ett lag stannar i Rjukan centrum medan lag nummer två skall göra en lång anmarsch till klätterfältet på Mael en mil utanför stan. tredje laget drar till en jätteravin som ligger 35 km nordöst från Rjukan. Snön har fallit hela natten och när vi tagit av på en mindre väg där ingen plogbil kört det senaste dygnet undrar vi om vi kört helt fel men vi kommer fram till att enligt beskrivningen så skal vi vara på rätt väg. Bilen parkerar vi i änden av den smala vägen som vi efter mycket möda skumpat och slirat fram på i våran Toyota som säkert har sett bättre dagar.

Det är beräknat 20 minuter att ta sig till nedfirningsstället från bilen, vilket senare visar sig ha tagit över en timma eftersom halva vägen dit måste vi gräva oss i genom snön som räcker oss upp till bröstet och med full packning på ryggen så rör man sig ju inte speciellt fort. Vi hittar en stabil tall att rappellera ifrån ner i den 150 meter djupa ravinen.

En tanke flyger genom mitt huvud när jag kommit över kanten och är på väg ner i ravinen. Istapparna som hänger över mig väger minst ett par hundra kilo och skulle en av dom lossna hade dom träffat mig rätt i skallen. Hmm! Väl nere på snöhyllan upptäcker vi att vi är en replängd ifrån den forsen som vi hade tänkt att klättra. Efter mycket meckande och traverser så står vi på snöhylla nummer två och över tre timmar har redan gått sedan vi lämnade bilen. Klättringen kan äntligen börja!

Jag står och säkrar min klätterkompanjon John "Spookey" Williams som går förste man. En lång stund senare hör jag att han skriker till långt däruppe men orden försvinner i ravinens väggar och jag uppfattar inte budskapet. Sekunderna senare ser jag tallriksstora isklumpar komma emot mig i en rasande fart. En träffar min hjälm med en sådan smäll att ett ögonblick snurrar det till ordentligt där uppe och den andra isbiten träffar mig rätt ovanför knäet och jag ylar till av smärtan. Ahhh!

När det väl var min tur att ta mig upp kändes det som en lättnad att få röra lite på kroppen mer än på den 30 cm stora snöhyllan som jag trampat runt på för att försöka hålla liv i mina stelfrusna fötter.

När jag avverkat en tredjedel av isfallet lägger min vänstra hand av att fungera. En ihärdig smärta sprider sig från finger topparna upp mot armbågen. Orsaken till detta var en operation av en förslitningsskada fem veckor innan. Man inte trodde man ju att handen skulle lägga av nu.... Mörkret börjar att falla på när jag tar mig över sista kanten där jag hör "Spookeys" röst.
– Välkommen upp! Dags för lite mat nu kanske?

Sällan smakar väl blåbärsoppa och frusna ostsmörgåsar så bra som när man får avnjuta det ute i moder natur! Väl tillbaka vid bilen som hunnit att bli insnöad packar vi snabbt in all utrustning i bilen. Det visar sig att bilen har frusit fast i underlaget och att det skulle ta ytterligare 20 minuter innan bilens däck lossnar med en smäll.

På kvällen när vi alla sex är samlade igen känns det obeskrivligt gott med nykokt pasta med ost- och baconsås! Alla är ivriga att berätta om just sin dag och sina turer. Det bläddras i klätterförare och snackas häftigt efter maten.

Under natten hinner min hand att svullna upp och ändra färg till en blå-svart nyans som inte ser speciellt tillfredställande ut. Enda norrmannen i gänget och jag bestämmer oss för att spendera dagen uppe vid festivalområdet på Krokan. Vi klättrar hela dagen bland danskar, norrmän, engelsmän och andra nationaliteter som letat sig upp till den lilla staden i Telemark. En speed-tävling anordnas runt middagstid och klättrare slår med yxorna så att is och hackor flyger.

Vi avslutar vid tretiden den dagen och riktar sedan in oss på ett besök på badhuset som har en jacuzzi utomhus där man kan sitta och njuta medan snöflingorna faller ner i det bubblande vattnet. Kvällen avslutas med ett föredrag av Robert Caspersen som visar bilder på Rjukan Gjestegaard från sin resa till Antarktis och sin bestigning av Ulvetanna.

Dagen efter är det dags att vända hemåt igen. Några tar och avslutar med den välkända Brufossen som ligger vid bron som går över till det gamla kraftverket Vemork, resten drar till Krokan där utställarna och demoprodukter redan dragit hem. När klockan i bilen visar halv tre på eftermiddagen har vi packat ihop utrustning och klättrare i bilen för denna gången och kör sakta men säkert söder ut från tungvattenstaden Rjukan.

Comments

Only registered users can write comments.
Please login or register.

November 28: Fowler in Sthlm

December 18: Kandersteg!

January 7: Kirov

January 7: Ouray

January 8: Kandersteg

January 16: Saas Grund

January 18: Saas Fee

February 4: Cogne!

February 27: Norway!

March 28: Pontresina

Forum

Lite turrapporter från Norge
January 22 by mariakristina
Dalarna: uppdaterad hemsida
January 18 by Magnus
No posts on the forum?
January 3 by Adam
Njupeskär
December 6 by Alpine
Becco Valsoera
November 14 by
Ett smakprov
September 5 by
Isskruvar till salu!
July 23 by Anonymous
Dry tooling in Stockholm?
March 26 by Anonymous
Petzl Nomic, ice axes
March 13 by Magnus
Hangman -updated
March 9 by Alpine

Share on facebook